ANNA ÄLVERSTAD

NUVARANDE BEFATTNING

Sales Director, Berner Medical

FAMILJ 

Pelle – sambo och sönerna Nils och Erik

BOR 

Ön, Limhamn

FRITIDSINTRESSEN

Resa, läsa, spela tennis, trädgård, pick-nick, god mat och vin, mina nära vänner.

BAKGRUND

• Civilekonom. Examen från internationella ekonomlinjen vid Växjö universitet. 

• 1993-2007 Johnson & Johnson, hälso- och sjukvårdsföretag.

• Verksam inom 4 olika affärsområden inom medicinsk teknik, i roller såsom säljare, produktchef Norden/Baltikum, försäljningschef Sverige, försäljningschef Norden, affärsområdeschef Norden/Baltikum.

• 2008-2011 Martin Olsson Restauranghandel, regionchef. 15 medarbetare 225 MSEK omsättning.

• 2011-2014, Lekolar AB. Första 6 månader nordisk säljutvecklingschef. Sedan oktober 2011 landschef Sverige. Organisation drygt 50 personer, ca 400 MSEK i omsättning. Organisationen omfattar försäljning (inne- och utesälj), marknadsavdelning, anbudsavdelning.

• Jag ingår i nordiska ledningsgruppen/koncernledningen, och leder själv den svenska ledningsgruppen, med 8 direktrapporterande. 4 säljchefer, 1 anbudschef, 1 marknadschef, 1 innesäljchef och 1 controller.

“Min viktigaste insikt från karriären är att ett gott ledarskap, är att göra skillnad i människors liv, och det gör du oavsett var du är direkt du har personalansvar. Du har betydelse för människors utveckling, välmående och ett företags framgång. Positiv utveckling inom dessa områden blir som positiva ringar på vattnet för människor och deras familjer, för samhället de och företaget verkar i.” 
— Anna Älverstad

Vad har Few betytt för dig?

Few – gav min inriktning legitimitet, jag tordes ännu tydligare stå för det som är jag (inte det jag trodde förväntades att jag skulle vara); Utmaning, kraft, känsla! Övertygelsen om att allting börjar med den enskilda individen och att den största framgångsfaktorn är det värdestyrda ledarskapet där individen är den viktigaste tillgången för ett företag att förädla. Dvs. jag agerade efter Few mer autentiskt och utifrån mig själv. ”Fully alive”.
Du kan ha hur många processer och mål, och traditionella företagsstrukturer som helst på plats, men har du inte rätt personer med rätt kompetens och inställning faller allt. Däremot kan du enligt min erfarenhet, lyckas (under en tid) om du har tvärtom – kompetenta, drivande, ansvarstagande, möjlighetsfokuserade, positiva personer, men ännu ej helt etablerade fungerande strukturer.

Hur och på vilket sätt har din mentor stöttat dig? Gett dig perspektiv?

Bland annat lärt mig omvandla mina professionella erfarenheter till ett tydligare uttryck i termer av resultat, vilket för exempelvis en eventuell läsare av mitt CV är det relevanta. Inte vad har du gjort utan, vad blev det av det – var du framgångsrik?

Varför gå ett ledarprogram bara för kvinnor?

Det var egentligen inget medvetet val från min sida, jag valde programmet som sådant, upplägget, Trust etc, och litade på att de skapade en dynamisk och mångfacetterad grupp.
Så här i efterhand tänker jag att det kan ha bidragit till snabbare närhet/öppenhet i gruppen, vilket är en förutsättning för att skapa tillit, vilket i sin tur är en förutsättning för vidare öppenhet och framsteg inom den personliga utvecklingen. Vidare tänker jag att kvinnor ju tyvärr ofta delar samma erfarenheter av och utmaningar med, tex ”glastak”, och andra typer av omständigheter och förutsättningar som män (och kvinnor) inte ser och förstår att de finns, eller att de själva bidrar till. Och att man därmed kan behöva stärka samarbete och nätverkande mellan kompetenta kvinnor som i och med detta blir en maktfaktor som rubbar gamla cirklar.

På vilket sätt har du skapat värde för dig själv de senaste fem åren?

Jag är noga med att aldrig tvinga mig själv in i saker pga ”omständigheter”. Dvs jag ser alltid till att agera så att jag själv ger mig valmöjlighet att välja mellan olika saker, att ta kommandot över en  situation genom att sondera olika handlingsalternativ för att aktivt kunna välja till, eller välja bort. Vissa personer verkar tro att det går att undvika att ta ställning till vad man vill, genom att bara låta tiden gå. Detta är dock också att välja – oftast väljs något bort – för att man till slut inte har några valmöjligheter kvar. Jag gör alltid medvetna val. Jag har valt att under en lång period vara hemma med mina barn för att det var viktigt för mig, trots att det inte alls är ”normen” för en kvinna i karriären. En annan sak kan vara att jag inte valt att gå den ”vanliga” head hunter-vägen” där man (bortsett från av riktigt professionella rekryterare som Trust, som verkligen kan fånga en persons ”generiska” kompetens) oftast blir insorterad och själv bara låter sig vara kvar i ett ”bransch-fack”, utan jag har medvetet styrt mot nya branscher och ägarformer som jag tidigare inte haft erfarenhet från.

I ditt ledarskap?

Jag har breddat mig ytterligare från att tidigare enbart jobbat inom en och samma bransch i många år, om än i många olika positioner och affärsområden/marknader. De senaste 5 åren har jag adderat två nya branscher och två nya ägarformer. Jag började min karriär med 14 år inom ett multinationellt amerikanskt börsnoterat hälso- och sjukvårdsföretag . Gick så de senaste 5 åren vidare till ett familjeägt svenskt livsmedelsgrossistföretag. Sedan vidare till riskkapitalägt nordiskt företag med försäljning av förskole- och skolutrustning. 
Förutom att jag vuxit med nya roller och ansvar, så har jag fördjupat min kompetens oerhört inom ledarskap, med den mångfald av kunder/marknader som jag mött, vilket givetvis också präglat och tillsammans med inverkan av de olika ägarformerna, skapat lika mångfacetterade och olikartade organisationer och därmed utmaningar, frågeställningar, förhållningssätt. 

För din organisation?

Jag har en förmåga att utveckla människor och få dem att vilja och kunna, prestera sitt allra bästa. Att skapa ett klimat som präglas av värme, ambition, mod, och viljan att göra framsteg. Jag gör det genom en väldigt hög personlig närvaro med varje medarbetare. Genom att alltid se till avsikten snarare än resultatet, vilket föder mod. Och genom att ha koll på vad de gör och ”var” de befinner sig mentalt, vilket skapar driv hos dem men också att de känner sig betydelsefulla. Samt att jag ger mycket utrymme (tid!) i våra samtal för omtanke (hur har du det, hur kändes det, vad behöver du av mig?) samt skratt! En av den mest värmande feedback jag fått, fick jag av en kollega för en tid sedan. Han skrev till mig ”Du tillför något som ingen annan i gruppen gör med din affärsmässighet, skarphet och styrka mixat med mycket empati och känsla. En grym kombination!”
Mitt mål är att göra mig själv umbärlig, dvs att jag inte längre skall behövas, min organisation har tagit sig till nästa nivå och är helt trygg utan mig. Jag gör detta dels genom att omge mig med de bästa, som har kompetenser som jag inte själv har, som kompletterar varandra och lär sig av mig och varandra. Och som är så trygga i sina roller och i mitt förtroende för dem, att de själva vågar hitta och genomföra lösningar. Att vara umbärlig skall inte förväxlas med att inte vara närvarande. Tvärtom bygger hela min filosofi på stark närvaro i form av många täta samtal, där jag frågar, lyssnar, ställer kompletterande frågor vilket visar att jag är väl insatt i just den personens situation och utmaningar just nu. Detta skapar dels en känsla hos medarbetaren att jag vet och följer upp, dvs jag har ”koll”. Dels skapar det en känsla av bekräftelse (det personen gör är viktigt) och utmaning. Jag tror inte det finns några genvägar till ledarskap vad gäller tid. Tid ihop, vare sig det är öga mot öga, i mail, telefon, förhoppningsvis alltsammans, är den viktigaste framgångsfaktorn. En självständig medarbetare (där jag är umbärlig) är inte detsamma som en medarbetare som lämnas själv även om de givetvis oftast är själva. Men det är ju i kommunikationen medarbetaren kan få feedback, spegla sig i någon, bli utmanad, bli lyssnad till, känna sig sedd och uppskattad och växa sig redo för ännu större utmaningar. Och det är i dialogen mellan mig och min medarbetare, och sedan i det klimat som detta i sin tur även föder mellan medarbetare och medarbetare, som en persons tankar och idéer växer till dubbelt så bra idéer när det processas tillsammans med någon annan.

De uppdrag jag tagit på mig de senaste 5 åren, har båda gått ut på att skapa resultat genom delaktighet och engagemang, men också tydliggöra en vision som jag står för själv. Dvs både ge en tydlighet i vad ramarna är och vilken väg jag förväntar mig att vi tillsammans arbetar för framåt. Men också att förväntningen därefter lika mycket är att medarbetaren skall bidra till lösningen samt utmana vägvalen. I båda rollerna har nedgång i resultat vänts till uppåtgående kurvor, och beträffande organisationens respons så har jag i båda positionerna genomgått 360-utvärderingar med genomgående mycket höga resultat. Jag tar detta som ett tecken på att jag lyckats väl i mina föresatser.

För dig själv som person?

Mitt säkraste knep för värde för mig själv, är de medvetna valen som jag refererat till ovan. Det borgar ju för att jag själv alltid tar kommandot över mitt ”öde” utifrån inställningen att livet blir exakt vad man gör det till, allt är möjligt, och lycka eller olycka ligger i mina egna händer. Det är jag som sitter i förarsätet. Det andra knepet är att jag är luststyrd. Jag gör bara val utifrån att det skall ge mig energi. Har jag väl tagit på mig ett uppdrag är jag obrottsligt lojal, men jag försätter mig inte i saker som inte ”fyller på”, vilket är exakt detsamma med bekantskaper, fritidssysslor etc. Jag är noga med att försöka ge till andra. På samma sätt väljer jag bort saker och personer som dränerar mig.

Om du skulle skriva din biografi, vad tror du att boken skulle heta?

Empati, kraft och glädje!
-  Berättelsen om en kvinna med kompassen inställd på lycka.

Vad skulle det stå i din epilog?

Anna hade en förmåga att skapa en varm atmosfär där människor kände sig välkomna, sedda och uppskattade, där medarbetare blommade ut i sin fulla potential och vänner trivdes som bäst. Hon hade ett driv som ibland kunde vara ansträngande för hennes omgivning, men som främst bidrog både till hennes, och hennes omgivnings lycka. Detta då hon alltid tog kommandot över utvecklingen av olika saker och skeenden, och såg till att utkomsten blev bästa möjliga utifrån en i förväg utstakad positiv målbild, eller vision. Hon älskade vackra miljöer och omgivningar, att omge sig med ord och vackra språk, att tillbringa tid och skratta med de personer som stod henne nära. Hon hade en förmåga att se och njuta av, och få andra att göra detsamma, både det lilla och enkla i vardagen, och det stora och omtumlande i den stora världen.Hon var en oerhört trofast och kärleksfull vän och sambo, och en mamma som i handling och ord gav sina barn en gränslös kärlek och en grundmurad självkänsla.

 Något sådant hoppas jag det skulle stå!

Finns det några speciella personer som du skulle vilja omnämna i din bok och i så fall vad har dessa betytt för dig och din karriär?

Jag inspireras ständigt av personer runt omkring mig och bygger vidare på saker som sägs och görs. Det som fastnat speciellt hos mig har varit personer som visat omtanke och uppskattning. Av sådana personer har jag inspirerats till vägvalet att alltid dela med mig av eventuella positiva tankar om någon annan. Eftersom där tanken främst hör hemma är inte kvar inuti mitt huvud, utan hos personen som är föremål för uppskattningen. Där kan den bli till bränsle för något annat. Självinsikt? Självförtroende? Mod? Glädje? Handlingskraft? För positiva tankar sprider sig som ringar på vattnet i alla sammanhang.

Vad skulle ditt första kapitel i biografin handla om?

Om mina första år då jag bodde med en ung mamma hos min mormor, morfar och underbara moster. Där formades nog grunden för min känsla av att vara en speciell person.

Vad skulle ditt sista kapitel heta och varför?

Jag tänker inte på avslutningar utan på ”fortsättningar”. Kanske då:
”Fortsättning följer; empati, kraft och glädje i nästa generation!”

Vad vill du att läsaren ska ha med sig från din biografi?

En känsla av möjligheter, kraft och inspiration och att styra sitt eget öde och välgång. Jag vill att personen skall ha skrattat så att tårarna sprutar, och kanske fällt en tår, men lämna boken med en känsla att allt är möjligt för den som bestämmer sig. Jag vill att känslan man skall bära med sig är av glädje, värme, humor, kraft och framåtanda. Och att man skall ha vackra saker, miljöer, omgivningar , ord, på näthinnan.

Sist men inte minst, har du något tips till unga kvinnor som är i början av sina karriärer?

Det viktigaste valet du gör är sannolikt ”valet” av chef, inte bara position och företag. Välj med omsorg. ”Intervjua” noggrant tillbaks, inte bara du skall svara på frågor inför en anställning, du måste skaffa dig en uppfattning om huruvida den chef som kommer ha störst inverkan på din situation och utveckling, överensstämmer med dina förväntningar och önskemål, och kan vara den som öppnar vägar till utveckling och arbetstrivsel för dig. Hör dig för lite försiktigt med personer som har kunskap om personen.